1990 : Violator

Efter det nästan perfekta albumet Music for the Masses släpper Depeche Mode enligt många deras absolut bästa album; och jag är beredd att hålla med; Violator är stabil, har många hits och låter väldigt mycket Depeche.

Music for the Masses hade sina megafoner och Violator kör med den stiliserade rosen, en symbol som ett otal fans har tatuerade på sina kroppar och som är det mest omtyckta symbolen för bandet någonsin.

Skivan inleds med Andrew Fletchers favorit DM låt ”World in my Eyes” som är en mycket välproducerad låt med sköna melodiösa bitar. Det är mycket man gillar med den här låten!

Andraspåret ”Sweetest Perfection” som framförs av Martin L. Gore är i vanlig ordning när Martin sjunger något, ganska lugn och känslosam. Även denna en mycket bra låt!

Sen har vi ju den första juvelen på den här skivan, den pompösa ”Personal Jesus” som de flesta människor på den här planeten hört! En låt som blev bannad i många tungt religiösa länder och stater i USA. Låten är skönt pulserande och är helt fantastisk live! En av Depeche Modes topp tio helt klart!

”Halo” är en väldigt tung och mörk låt, med otroligt maffiga partier och hela låten känns väldigt pampig. Speciellt när pianot dånar ner vid väl valda delar!

”Waiting for the Night” är en lugn och finstämd låt som faktiskt tillför mer än den tror till det här robusta albumet. Samspelet mellan Gahan och Gore är magiskt.

Spår 6 bjuder nog på Depeche Modes mest omtyckta låt genom tiderna, vi pratar om ”Enjoy the Silence” där allt bara blir rätt! Superskön text och till ett perfekt ackompanjemang. Man verkligen känner friheten och lugnet i den här låten. Videon som gjordes till den här kommer väl ingen att glömma?

I’m waiting for the night to fall, I know that it will save us all

De tre sista låtarna på skivan är ”Policy of Truth” som är en ganska kaxig låt med många bra partier, följd av Martin L. Gores andra låt på skivan ”Blue Dress” som handlar om en mans glädje över ett klädesplagg hans kvinna har på sig. Antar jag. Har nog någon djupare innebörd såklart, men i stort sett en mysig låt.

Albumet avslutas med ”Clean” som är en liten udda låt, men har överraskande nog en intressant uppbyggnad och är blir faktiskt.. bra.

Violator är och förblir bland mina favoritalbum, om inte det bästa. På den här skivan är alla låtar bra, mer eller mindre. Alla är välproducerade. Många tycker att DM blev sämre efter det här. Håller inte med helt och hållet, men lite uns sanning ligger det i det.

Robert Bergström / Publicerad 2024-09-06