Tomten är far till alla barnen

Janne och Sara har ett bra förhållande, men på julaftonens morgon får Janne reda på att dom ska få gäster till julmiddag – alla Saras gamla äkta män kommer, men sina fruar och barn! Det gör ju inte saker lättare att Sara mitt under middagen berättar för alla att hon och Janne väntar barn. Janne steriliserade sig dock för två år sedan och har inte berättat det för Sara; så vem är pappan?

Det är julafton och Janne ser fram emot en lugn jul tillsammans med sin fru Sara (Katarina Ewerlöf) och hennes tre barn, som var och en har olika pappor, vilka också är vänner och gamla skolkamrater. Sara berättar för Janne att hon har bjudit in just barnens pappor med nya fruar och barn på julmiddag. Janne motsätter sig detta starkt (kanske en aningen försent) och uppmanar Sara att ringa till samtliga för att avboka, men kvinnans makt är större i dom flesta sammanhang och så blir det inte.

Peter Haber är Janne, den på ytan mycket lugna psykologen, som helst vill fira julafton i hemmets lugna vrå och inte alls träffa Saras föredettingar. Nu blir det ju så och samtliga väller in i huset nästan samtidigt. En skön skara människor med olika personligheter och egenheter. T ex har ett par med sig deras dotter, som är en mycket obstinat tonåring som kallar sig vegan, inte vegetarian och tycker alla är helt puckade (i vilket hon får mer och mer rätt i).

Mitt i middagen ställer sig Sara upp och tillkännager att hon är gravid, problemet med detta är bara att Janne steriliserade sig för två år sedan vilket gör det omöjligt för honom att göra någon gravid. Vad gör saken värre är att han innan middagen sagt detta till Rita, som råkar vara en mycket skvallerbenägen individ. Hon berättar detta i sin tur till en annan (i förtroende förstås) och sen går det som en löpeld. Snart vet alla detta utom Sara. Janne leker detektiv och försöker luska ut vem av Saras gamla män det kan vara, men åker på nit efter nit. Efter många turer ställs saken på sin spets och hemligheten kommer ut. Frågan är nu; vem är far till barnet?

Tomten är far till alla barnen är en osannolik historia om en svensk julafton under mycket underliga förhållanden, men trots detta finns det vissa situationer som är rätt typiska och du kommer med all sannorlighet att känna igen dig.

Historien byggs upp på ett farsliknande sätt med många intriger och känslomässiga turer. Gästerna är ovanligt tåliga och stannar faktiskt kvar hos värdparet hela tiden, när andra i verkligheten skulle gått för länge sedan.

Svensk film brukar ju inte vara mycket att hurra för, men på senare år har det faktiskt producerats en del pärlor. Tomten är far till alla barnen hör till dom filmer som gör en att man får tillbaka hoppet för svensk filmindustri igen. Filmen innehåller många moralkakor och samhällskritiska kängor, som t ex alkoholkonsumtion, homosexualitet, otrohet, rasism, skönhetsideal och ärlighet. En detalj värd att nämna var när en kvinnlig gäst vid ett tillfälle (en aningen överförfriskad) slänger upp sin arm och blottar en hårbuske under armhålan. Det intressanta med detta var publikreaktionen; den var otroligt stark! Folk drog efter andan, utbrast »faaaan va äckligt!!« och var allmänt illa berörda. Den våldscen som någon minut senare visades, uppfattades som komisk och tuff, trots att det faktiskt var en oskyldig människa som halvt slogs ihjäl! Vad säger det om det mänsliga intellektet? Det är OK att slåss och slänga folk genom glasbord, men inte OK för en kvinna att strunta i att raka sig under armarna? Visserligen var salongen mest full av tonåringar, så det kanske förklarar dom ytliga reaktionerna… Vad vet jag?

Som slutledning kan jag rekommendera filmen, trots att helhetsintrycket dras ner av dom ibland skrikiga och oroliga scenerna som tidvis förvandlar filmen till ett »tungt« drama, men den geniala orginalitet och det utsökta tempot den håller, gör den högst intressant. En eloge till manus-debutanten Monica Rolfner, som kom ifrån ingenstas och slog svensk filmindustri på fingrarna med denna klockrena historia! Filmen är för övrigt regisserad av Kjell Sundsvall, som också regisserade Jägarna och Sista kontraktet.

Numera går filmen på tv varje julafton, har blivit en jultradition!

Robert Bergström / Publicerad 2006-10-15