Deep Blue Sea

Ett forskarteam mitt ute i atlanten använder hajar som försökskaniner för att få fram en medicin mot alzheimers sjukdom, men självklart går något snett och hajarna får övertaget…

Saffron Burrows spelar Dr. Susan McAlester, en forskare som är mycket nära en medicinsk revolution; att framställa ett botemedel mot den hitintills obotliga sjukdomen alzheimers. Hon har upptäckt att i Mako hajarnas hjärna bildas ett protein som skapar en kemisk reaktion hos de sjuka hjärncellerna hos en alzheimersjuk patient och på så vis reparerar dem – på 6,5 sekunder. Nu blev ju mängden protein så liten hos en normalstor haj, så genom vanlig gen-manipulation förstoras hajarnas hjärnor fem gånger. På så vis får de ut den mängd protein som behövs, men till ett bittert pris; hajarna blir mycket intelligentare, starkare och mycket, mycket farligare.

Precis som i Jurassic Park åker personalen iväg och en storm är på väg. Problemen börjar när forskarlaget tar upp en av de tre hajar med förstorade hjärnor för att extrahera protein ur dennas hjärna. De får ut proteinet och applicerar detta på en alzheimer sjuk vävnad och vips! 6,5 sekunder senare är vävnaden fri från sjukdomen! Det är då Jim Whitlock (Stellan Skarsgård) går framför den nedsövda hajen och säger nåt kaxigt åt den. Hajen vaknar då precis till och biter vänstra armen av honom! Carter Blake (Thomas Jane) tänker då »sänka« hajen med ett hagelgevär då Susan McAlester sänker ner hajen i bassängen igen, för att rädda det dyrbara proteinet. En helikopter kommer i det stormiga vädret för att föra bort Jim, men misslyckas med det och kraschar istället i kontrolltornet och sätter hela stället i brand.

Allt rasar samman som ett korthus när en haj får tag i Jim (som hamnade i vattnet liggandes på en bår) och slungar honom mot den stora observatörs panoramat nere i bassängen. Den ger vika och flykten mot ytan har börjat.

Jag blev faktiskt överraskad över den höga trolighetsfaktor som ändå Deep blue sea hade. Det var inte många detaljer som var helt felaktiga. Man får ju visserligen räkna med att hajarna var genmanipulerade och inte riktigt betedde sig som riktiga hajar, men att dom betedde sig olika när dom tog människor var lite underligt; ena gången slet dom sönder en människa (bra effekter) på ett par sekunder och glufsade i sig dom, andra stunden tog dom offret på släp.

Totalt sett var filmen mycket bättre än jag väntat mig. Många skrämseleffekter bjöds det på, som sig bör, och jag hoppade faktiskt till minst en gång… En solid action/thriller rulle som jag verkligen kan rekommendera.

Robert Bergström / Publicerad 2006-10-14