Drömfångare

Fyra ungdomsvänner träffas varje år i en stuga i skogen för att jaga. Det har dom gjort sedan dom varit små, men just det här dagen händer det något som ändrar allting – för all framtid.

Jonesy, Henry, Joe och Pete växte upp tillsammans i Derry, Maine och har umgåtts ända till vuxen ålder. Dom har skilda levnadsberättelser och sina egna problem. Jonesy är collegelärare som dras med en höftskada han fick vid en bilolycka, Henry är en psykolog med självmordsplaner, Pete är en bilförsäljare med krossade drömmar som astronaut och Joe är mer eller mindre alkoholiserad. Dessa bekymmer blir som bortblåsta när dom varje år träffas för en jaktvecka i bergen utanför Maine.
En dag sitter Jonesy på pass och gör inte mer än tar det lugnt egentligen, för han har ingen lust att skjuta något vilt. Då dyker det upp något och han tar reflexmässigt upp geväret. Det visar sig vara en människa och inte ett rådjur han nästan skjutit. Illa däran verkar han också vara. Jonesy tar upp honom till stugan och där tar Bävern (Joe) också hand om honom. Det tar inte lång stund innan båda två upptäcker att det är något som inte riktigt stämmer med deras nyfunna vän. Det är en blandning av hans ofrivilliga rapar och brakare som luktar eter och det faktum att han knappt äter någon mat fast han påstår att han varit vilse i skogen i flera dagar. Den där röda fläcken han har i ansiktet, vad är det…?
Samtidigt är Henry och Pete och handlar mat i gubben Gosselins mathandel. På vägen tillbaka är dom på vippen att köra på en kvinna som sitter mitt på skogsvägen. Dom tappar fästet på vägen och åker av den. Först tror dom att kvinnan är död, men också hon rapar och pruttar eter. Också hon har ett rött ludd i ansiktet…

Detta blir inledningen till en historia som är väldigt olikt King. Han ger sig in på många kontroversiella områden som rör liv på andra planeter och utomjordisk invasion. Trots att han verkar låna friskt från Alienfilmerna och en mängd andra Hollywoodprodukter får han fram en helt ny, unik berättelse som är riktigt trovärdig. Han flummar ut på många sidor, när han beskriver saker som händer telepatiskt, som inte är det lättaste att beskriva kanske.

Jag tycker den här boken är en av dom bästa King skrivit, minst en av dom tre bästa. Jag har ändå läst ca 37 böcker han skrivit, så gott som alla. Boken känns väldigt autentisk, inget glorifierande på något sätt, inte starka, snygga och sexiga amerikaner som kommer in med sina hjältar och räddar världen. Det är snarare dom som är bovarna.

Jag tänkte direkt efter jag läst klart boken det här borde dom göra film på. Mycket riktigt, april 2003 så kom filmen DreamCatcher, med Morgan Freeman i en av rollerna. Jag såg denna på bio när den kom (själv) och höll på att lämna biosalongen i slutscenerna, men höll mig kvar av ren nyfikenhet. Den börjar väldigt bra, men ungefär i mitten av filmen så måste producenten fått hjärnsläpp, för hela storyn gör en total vändning – till det sämre!
Kommentar 2022: Min första upplevelse av filmen var precis så här, efter dom gick ifrån några viktiga delar av boken och flippade ut så sågade jag den, men när jag ändå, trots allt, köpte dvdn så har jag tittat på den ett par gånger till, och det finns till och med ett alternativt slut! Så därför höjde jag betyget till 4. Den har en riktigt skön stämning och bra karaktärsuppbyggnad.

Robert Bergström / Publicerad 2006-10-14