Men in Black II

Men in Black är tillbaka efter ett par års vila. Första gången var det en glad överraskning, en cool idé och en film med en hyfsad handling. Nu är det mest publikflörteri med lättköpta klyschor, mediokra effekter och med en handling som är betydligt tunnare än Britney Spears mödomshinna (läs: obefintlig).

Will Smith spelar Agent J, som nu är MIBs coolaste agenter, med en attityd som räcker långt ut i universum. Han avverkar partner efter partner, eftersom dessa inte klarar av jobbet, anser J. Plötsligt en dag kommer en liten rymdraket till jorden med en varelse som letar efter ”Ljuset”, en artifakt som har en historia för sig. Varelsen antar en mänsklig skepnad och börjar leta efter Ljuset.

Ledningen får givetvis reda på detta och självklart är det bara Agent K (Tommy Lee Jones) som vet något om detta. Problemet är att han blivit neuraliserad och därmed pensionerad. J måste åka och övertyga K om hans förflutna. När detta är gjort räddar dom världen tillsammans med Rita (Rosario Dawson) och allt är som vanligt igen.

Men in Black 2 är faktiskt väldigt förutsägbar, har tunn story, med slätstrukna effekter och inte mycket till engagemang. Det känns som allt bygger på en sciencefictionserie från 60-talet. Filmmakarna försöker fiska hela tiden, men billiga tricks som den talande hunden Frank, som faktiskt är rolig, lite för mycket fokus på dom rökande, drickande och allmänt oslipade maskarna (ni vet dom som hängde i köket i ettan) och allmänna käcka skämt från Smith och Jones.

Lite udda är att Michael Jackson dyker upp på en skärm i MIB och spelar sig själv, utomjordling som han är…

Njäe, i stort sett kan jag inte rekommendera den här filmen. Och ja, det bästa har redan visats i trailern.

Robert Bergström / Publicerad 2006-10-15