Om en Buick 8

Polisen i Pennsylvania tar hand om en Buick 8, årsmodell 1954 som mystiskt har övergetts på en bensinstation av en man i svart. Snart upptäcker poliserna att bilen innehar ovanliga och farliga egenskaper.

På en trött och nästan övergiven bensinstation i Pennsylvania, rullar det in en Buick 8 för att tanka. Den körs av en man helt klädd i svart, som spårlöst försvinner innan tankningen ens är klar.

Poliserna i distriktet forslar bort bilen, som är märklig, om inte omöjlig i sig; batteriet är inte kopplat, motordelarna ser konstiga ut av okänt material. Även instrumentbrädan är fejkad. Hur hade mannen i svart kunnat köra bilen? En annan märklig sak är att bilen inte ens är smutsig. Inte ens lite, vilket den borde med tanke på vädret. Bilen hamnar i ett skjul hos poliserna till slut.

Berättelsens stora del utspelar sig på polisstationen, 20 år senare, och strax efter att Curtis Wilcox, som var ansvarig officer när bilen togs om hand, omkommit i tjänsten då han blev ihjälkörd av en bil. Hans son, Ned, bearbetar sin sorg genom att vara runt polisstationen och hänga med sin fars kollegor, men också genom att hjälpa dom med olika sysslor som att skotta snö.

En dag upptäcker han den där Buicken i skjulet och frågar om den. Detta tvingar polischefen Sandy att börja berätta den mycket märkliga och skrämmande historien om bilen dom haft i hemlighet i skjulet i tjugo år…

Om en Buick 8 är en spännande historia om att berätta. Om att bonda. Om gemenskap. Men också en koppling till det okända och overkliga. En stark koppling till ”Dimman” är påtaglig. Det som händer med bilen ibland är utanför denna världen, men Stephen King gör det verkligt och vackert.

Det var länge sen jag läste denna 350 sidor långa bok, men minns den som en av dom bättre jag läst.

Robert Bergström / Publicerad 2006-10-25