2005 : Playing The Angel

Playing the Angel är en av de album jag blev mest besviken på när den släpptes. Faktum är att jag mer eller mindre undvek den under en lång tid. När jag i mitt projekt att lyssna igenom alla skivor, upptäckte jag att den var oväntat bra, ett för mig helt underskattat album helt enkelt!

Fyra år efter Exciter kommer denna skiva ut, med första singelsläppet ”Precious”, som skvallrade om ett Depeche Mode som sökte sig tillbaka till rötterna. Något man längtat efter sen Violator. Playing the Angel är helt klart annorlunda än Exciter.

Skivan öppnas med ”A Pain That I’m Used To” och här startar de med ett jäkla skrän, inte helt olikt ”I Feel You” från Songs of Faith and Devotion. Själva låten har ett bra drag, lagom skränig emellanåt, fast genomskönt gung.

Har aldrig gillat ”John the Revelator” så mycket. Inte för att den har religiösa anspelningar, men för att den är ganska banal, men annars har den ett nice beat. Är inte helt nöjd att den var med på Memento Mori konserten i alla fall.

”Suffer Well” är överraskande bra, lite halvfart på den, men är grymt skön i soundet, med väl fungerande gitarrer och välproducerad.

”The Sinner in Me”, ”I Want it All”, ”Damaged People” och ”The Darkest Star” är alla ganska lugna låtar och Martin sjunger på sitt speciella sätt i Damaged People, en låt som lika gärna skulle kunna vara på en av hans soloplattor. Sen har vi återigen en intetsägande instrumental vid namn ”Introspectre”. Inte okej…

Albumets absoluta höjdpunkt är såklart ”Precious” som är en riktigt pärla. Lagom takt, bra text och välsjunget av Dave.

See the microcosm, in macro vision. Our bodies moving with pure precision.

Näst sista låten heter ”Lilian” och jag är lite allergisk mot dessa till synes banala låtar, men denna är ganska bra ändå. Faktum är att de flesta låtar på den här skivan är bra. De måste inte vara hårda, snabba och synthiga för att vara Depeche längre.

Martins låt ”Macro” är också en höjdpunkt tycker jag. Skön text och härlig sång i ett galaktiskt perspektiv gör denna till en vinnare i mina öron.

Skivan avslutas med den lugna ”The Darkest Star” som är en liten suggestiv bit, men som många andra låtar på denna skiva, helt godkänd!

Robert Bergström / Publicerad 2024-09-18