1986 : Black Celebration
Efter Depeche lagt grunden till det sound som var orsaken till deras omättliga popularitet på åttiotalet, med album som Construction Time Again och Some Great Reward kom de ut med detta, lite annorlunda, album som fortsatte i liknande anda. Black Celebration är ett tungt och väldigt bra album.
Albumet öppnar med titelspåret ”Black Celebration,” som jag alltid tyckt vara en stor flört till alla svartklädda syntare på den tiden; det här är deras låt! Annars har jag ingen aning om vad den handlar om, men låten är bra med många bra segment och sköna ljud.
Albumet har lite udda fåglar, som ”Fly on the Windscreen” som kommer som andra spår. Den är väldigt bra för att vara udda, med en skön syntslinga och en allmänt trevlig ljudbild. Texten är för övrigt helt corny, för vem sjunger om döda flugor på vindrutan och slaktade får?
Finns ett par låtar som är lite av det lugnare skolan, som ”Sometimes”, ”A question of Lust”, ”It Doesn’t Matter Two”, ”World full of Nothing”, ”Dressed in Black” och ”Here is the House” som nämns nedan. Tycker att dessa drar ner albumets totala poäng något, men tillför samtidigt till helhetskänslan som gör Black Celebration så bra.
Let me see you stripped, down to the bone
En låt som är väldigt underskattad är den finstämda ”Here is the House” som tar ett steg ifrån det svarta firandet och istället handlar om fina minnen om huset någon växte upp i, om jag fattar saken rätt. En mycket trevlig och melodiös pärla.
Den snabbaste låten på skivan är utan tvekan den suveräna ”A Question of Time” och bäst är ”Stripped” som de gjorde några bra mixar på.
Produktionsmässigt är Black Celebration näst intill ett mästerverk. Alan Wilder, som ansvarade för mycket av albumets produktion, bygger ljudbilder som känns både rika och minimalistiska. Skivan når inte ända fram för mig, och är en av de album man anser vara bra, men sällan spelar.
Robert Bergström / Publicerad 2024-09-02