Tomb Raider: Underworld
Genre: Action/pussel | Format: Xbox 360 | Studio: Crystal Dynamics | Släpptes: 2008
Lara Croft är tillbaka i sitt senaste äventyr, den här gången märker man att det var över tio år sedan första spelet kom, både i grafik och gameplay. Underworld är ett mastigt äventyr som faktiskt håller i sömmarna.
Är man någorlunda bevandrad i serien om Lara Croft och hennes äventyr runt om i världens gravkammare, vet man att det varit upp- och nedgångar under åren. Orginalutvecklarna Core Design gjorde ett bra jobb ända tills version 5 (Chronicles) och sen tog Crystal Dynamics över i och med Tomb Raider: Legend. Crystal Dynamics har byggt ny grafikmotor och ändrat hur man hanterar Lara. Underworld känns superfräsch när den åker igenom min HDMI kabel och upp på min 42 tums LCD skärm i full HD.
Tomb Raider: Underworld börjar som en film med en prolog. Du är hemma i Croft Manor och hela huset brinner. Här får du i den obligatoriska tutorialliknande banan lära dig Laras grundrörelser. Strax därefter slungas du tillbaka en vecka i tiden och får istället dyka i medelhavet för att söka efter vägen till Avalon. Nere i djupet får du bekanta dig med hajar och farliga maneter. Den här delen av spelet är då utvecklarna försöker imponera som mest och området där jättebläckfisken finns är mäktig.
Som Lara Croft fortsätter du ditt äventyr till Thailand, England (Croft Manor), Mexico och Norge. Ditt huvuduppdrag är att försöka hitta din mamma du trodde dog när du var liten, men som enligt Amanda (Laras onde syster) fortfarande lever. Hela spelet blir som en stor intrig med oväntade vändningar på slutet. Underworld imponerar grafiskt och ljudet är fantastiskt. Crystal Dynamics har lyckats få in flera gameplaymoment för att få det att kännas aktuellt och inte så repetetivt. Underworld går också tillbaka till rötterna och låter Lara utforska gamla gravar mer än t.e.x Legend; där det bjöds på ett smörgåsbord av dom mest skilda smaker.
Trots kritik spelet fått om att vara för enkelt tycker jag det ändå fungerar väldigt bra. Jag spelade Underworld med min fru (jag spelade och hon tittade) och vi var båda djupt engagerade i det den veckan det tog att spela. Vissa moment upplevde jag som lite väl enkla, medan andra var lite kluriga. T.e.x tog det ett tag innan vi klurade ut ett pussel som vi trodde var tidsbegränsat, men i själva verket skulle man låsa maskineriet med en låda. Ibland är lösningen framför ögonen på en men man tittar åt ett annat, mer svåråtkomligt håll. Sen att Tomb Raider har en del intressanta achievements gör det inte sämre.
Robert Bergström / Publicerad 2013-12-21