Lineman.se

Julen över och nu väntar nyår

Publicerad i Bloggen av Robert Bergström | 2005-12-29

Julen är över för den här gången. Detta år blev det ingen extrem köporgie till Amanda som förra året då hon fick 68 julklappar! I år blev det närmare en tredjedel av förra årets skörd. Mycket ändå visserligen, men mer normalt…!
Bland julklapparna hittar man pussel, kläder, böcker, "play&learn" leksaker, bandspelare med cd/mp3, en superfin gunghäst, pengar att köpa leksaker för, två keyboards och andra leksaker. Populärast är nog ett leksakshus som jag köpte till Amanda (hon kommer släpandes på den titt som tätt och vill att man ska leka med henne!), men gunghästen är också populär (lite för stor än – hon kan inte klättra upp själv) och den eminenta leksaken "Learning Puppy" som pratar och sjunger.
Jo, jo. Visst finns det saker att göra.
På julafton var vi hos Lasse och Marita. Lasse är Monias bror (min svåger alltså) och där var vi hela dagen. Mycket trevligt!

Amanda frisk, lagom till jul!

Publicerad i Bloggen av Robert Bergström | 2005-12-19

Nu har Amanda varit feberfri i ett par dagar. Den höga febern höll i sig i ca fyra dagar, men nu är hon tillbaka till sitt gamla jag igen! Full fart alltså. Idag var hon med mamma på dagis, men det blir sista dagen för i år, då det är mycket att stå i fram till jul och hon skulle ändå bara gå tills på torsdag. Mer dagis nästa år alltså!

Amanda febersjuk

Publicerad i Bloggen av Robert Bergström | 2005-12-15

Efter två dagar på dagis blev Amanda sjuk. Kanske inte berodde på det, men det är ju mängder av nya bakterier som frodas på ett dagis. Vi vet inte vad det är än, men hon har varit sjuk nu i tre dagar med hög feber. Igår natt hade hon 40,4 grader! Inatt var det lugnare med 39,5. Det är inte bara feber hon har, utan en otäck hosta också. Att hon spydde flera gånger igår gör inte saken bättre.
Idag ska vi till vårdcentralen för att ta lite prover och kolla upp damens hälsa.

Amanda på dagis

Publicerad i Bloggen av Robert Bergström | 2005-12-12

Den 8 december var Amandas första dag på dagis! Vi skulle vara på dagiset klockan 10 för en introduktion av dagiset samt att Amanda skulle få "känna" på stället. Allt gick som väntat, Amanda körde hårt från första minuten och charmade dagisfröknarna så det stod härliga till! Vi var bara där en timme, men det var en mycket positiv timme. Dagen efter gick Monia dit själv med Amanda och det var likadant då, med undantaget att Amanda knappt ville gå därifrån! Monia fick jaga henne genom avdelningarna.
Nu är det inskolning på gång, vilket innbär att Amanda kommer att få vara längre och längre på dagis, för att vänja sig och för att lära sig deras rutiner.
På onsdag är det min tur att lämna min dotter på dagis. Lite häftigt.

Drygt en månad kvar till jul…

Publicerad i Bloggen av Robert Bergström | 2005-11-22

Jösses. Amandas andra jul! Och var i h-e ska vi ställa granen? Nu lackar det mot jul och svetten med. Å ja, nog finns det tid ännu, men den går snabbt, som sagt. Det blir väl som vanligt att man köper in alla klapparna i sista sekunden, för hittills har jag bara köpt en till Amanda, och den kanske vi ska använda i förtid. Så fler lär det bli. Vi kommer nog inte upp i förra årets sjuka siffra. Var det 68 julklappar hon fick. Galet.
Hur som helst verkar nattsudderskans dagar vara förbi. Två kvällar i rad har hon somnat till vällingen runt 21.30 tiden, helt normalt. Igår sov hon från 21 till 07.40 utan att joxa på natten. Inte ens nappen behövde vi trycka in. Amanda har också börjat sova i sitt eget rum igen. Sist var för ca två månader sen, men då blev hon sjuk (hosta osv) så hon fick sova hos oss. Hittills går det bra.
Hon har också börjat med lite nya fasoner. Som att lite övertydligt pussa med munnen, så där i luften. Smack. Urgulligt. Sen har hon en rad saker som inte är lika trevliga, men det hör väl till åldern. Hon har också blivit duktigare på att äta utan att sätta i halsen, som var hennes favorit förut. Hon har till och med ätit en hel banan helt själv, utan att hacka den i småbitar eller matas med sked. Hon åt den som man ska; rakt upp och ner så att säga.
Hon gillar också att gå själv mer och mer. Helst ute. Och i trappan. Hon tar inte ett trappsteg i taget och sätter ner fötterna där för att sedan fortsätta, utan det ska klättras upp utan väntan. Det blir med blandat resultat. Självklart håller man i henne annars skulle hon garanterat ramla. Tar man upp henne mitt i klättringen gastar hon högljutt och man får sätta ner henne igen. Men hon klarar nästan alla tre trapporna, vid våning två och en halv ungefär, blir hon lite trött.